December

Jaha jag vet inte riktigt va jag ska skriva. Jag känner mig tom. Det har inte hänt speciellt mycket. Skolan för sonen har blivit bättre när dom bytade rektor. Gubben har börjat tagit lastbils körkort. Ekonomin kommer att bli bättre när han väl är färdig. Jag jobbar på som vanligt inom vården. 
Men känslomässigt så är det tomt. Känns som man inte får nån hjälp med saker varken på jobbet eller hemma och jag är sååååååå trött på att tjata. Hemma kan jag strunta i att göra saker men på jobbet går det inte. Så nu blir hemmet drabbat. Det känns inte ok och jag har tagit upp detta flera gånger hemma men inget görs trots att vi pratar om det. Så nu struntar jag i det mesta. Jag tvättar, tar hand om barnen och djuren men mer tänker jag inte göra. 
Varför ska man göra allt?? Det är nog många som ställer den frågan och ärligt talat jag vet inte varför man gör allt och sen helt plötsligt så skiter man i det och bara låter allt vara. Jag är jävligt envis av mig och jag har gett med mig flera gånger men denna gången kommer jag inte att göra det. Vi har varit tillsammans i 12år nu. 
Jag respekterar att han har problem med sin värk osv men jag då? Måste jag verkligen göra allt för det? Nej! Jag mår bra samtidigt som jag mår dåligt och jag orkar inte ens prata om det då jag har sagt det flera gånger innan. Så nu går jag runt och hintar om va som ska göras och va jag inte tänker göra. Det låter barnsligt och det kanske det är oxå men jag orkar inte stå högre längre. Jag måste få sjunka ner och ta det lugnt jag oxå.
Jag är inte stressade över något egentligen men kanske lite pga vi har haft så pass dålig ekonomi så pass länge att nu bryr jag mig inte längre det blir som man går på autopilot. 

Det ända jag gör för mig själv är att vara ute och gå med min fantastiska vän och hennes hund. Jag vet inte va jag hade gjort utan henne och hennes hund. Vi går ca 8km ett par gånger i veckan och vi jobbar på samma ställe så jag ser henne ofta❤️ hon är fantastisk vi kan prata om allt och bara vara. Barnen älskar henne oxå så det är ett stort plus. 
Det märks på mitt humör och mående när jag inte har varit ute och gått med henne eller sett henne på ett tag. Den senaste veckan har hela familjen varit sjuka så det märks att det inte har varit någon egen tid alls. 
Då tänker ni säkert men hans egen tid då. Jodå det har han möjlighet till om han vill då han har bil och körkort så han kan köra och göra precis va han vill när han vill. Han väljer dock inte att göra något. Det ligger på ens egna ansvar att göra något för sig själv. 
Jag är så trött ibland på det mesta. Men det löser väl sig på ett eller annat sett. Jag ger inte upp så lätt för något. 

Detta inlägg blev väldigt deprimerande tycker jag men man måste ibland visa alla sidor. Sen i maj så har det varit mycket positivt så det är egentligen bara den sista månaden som orken har tagit slut och det kan bero på att det är vinter och då brukar jag tappa energi som bara den trots att man tar extra vitaminer och är ute så mycket det bara går. 
Vill avsluta detta inlägg med att önska er alla som läser mina inlägg en god jul och gott nytt år

(null)

Puss & kram ❤️🥰

Livet hos familjen P

Här kommer jag skriva om precis allt med en viss censur.

RSS 2.0